Hälften av cheferna inom den svenska samhällsbyggnadsbranschen upplever uttryck för machokultur på sina arbetsplatser. Det visar Byggchefernas rapport Machoindex 2026, där det vanligaste problemet uppges vara diskriminerande jargong.
Enligt rapporten uppger sju av tio chefer att det förekommer skämt kopplade till kön, etnicitet eller sexuell läggning på arbetsplatsen.
Sedan Byggcheferna började genomföra mätningen 2020 har Machoindex ökat från 45 till 50 procent. Årets resultat beskrivs som ett tecken på att utvecklingen har stannat av.
– Att sju av tio chefer beskriver att diskriminerande skämt förekommer visar att det finns utmaningar i arbetsmiljön. Om branschen ska möta framtida kompetensbehov behöver arbetet med kultur och inkludering fortsätta utvecklas, säger Jeanet Corvinius, ordförande i Byggcheferna.
Unga och kvinnor uppger högre utsatthet
Rapporten visar att yngre chefer och kvinnor i högre utsträckning upplever negativa inslag i arbetskulturen.
Bland chefer mellan 18 och 39 år uppger 17 procent att skämt om kvinnor förekommer regelbundet, medan 13 procent i samma åldersgrupp uppger att sådana skämt aldrig förekommer.
Rapporten pekar också på normer kopplade till tillgänglighet och arbetsliv. Nio procent av samtliga chefer instämmer i att familjelivet inte bör påverka arbetet – bland kvinnor är motsvarande andel 16 procent.
Det framkommer även att fler kvinnliga chefer upplever att det kan ses som en svaghet att be om råd. Andelen har enligt rapporten ökat jämfört med tidigare mätningar. Även uppfattningar om att visa osäkerhet eller andra känslor än ilska och stolthet lyfts fram som en del av arbetsmiljön.
– När människor upplever att de behöver dölja osäkerhet eller undvika att be om stöd påverkar det både utveckling och arbetsmiljö, säger Jeanet Corvinius.
Rapporten visar skillnader mellan generationer
Machoindex visar också skillnader mellan åldersgrupper. Bland chefer över 60 år uppger nära 40 procent att diskriminerande skämt aldrig förekommer på arbetsplatsen.
Byggcheferna menar att resultaten visar behov av fortsatt och systematiskt arbete med arbetsmiljö, inkludering och jämställdhetsfrågor inom branschen, bland annat genom utbildningsinsatser och arbete med organisatorisk kultur.
