Allt fler utrivna golv kan nu materialåtervinnas istället för att gå till förbränning eller deponi. Golvbranschen GBR har tagit fram nya riktlinjer för att göra processen enklare och få fler aktörer i byggkedjan att sortera och hantera golvmaterial rätt.
Av: Amanda Hardwick / Foton: GBR
Bakgrunden är att den tekniska utvecklingen gjort att fler typer av golv idag kan återvinnas och användas som råvara i nya produkter. Flera tillverkare kan nu ta emot både löslagda golv och, i vissa fall, även golv som varit nedlimmade.
– Vi ser hur kapaciteten och tekniken för återvinning fortsätter att utvecklas. Branschen vill också arbeta mer resurseffektivt och hållbart. Problemet har varit olika tekniska och praktiska hinder. Med rätt hantering kan stora mängder material tas tillvara som råvara i nya golv i stället för att bli avfall, säger Jenny Adnerfall, hållbarhetsansvarig på Golvbranschen GBR.
Riktlinjerna riktar sig till bland annat fastighetsägare, byggentreenörer, inventerare, rivnings- och demonteringsföretag samt avfalls- och återvinningsaktörer. Enligt GBR behöver frågan om återvinning komma in tidigt i projekten, särskilt vid större renoveringar och ombyggnationer där stora mängder golvmaterial rivs ut.
För att återvinningen ska fungera krävs information om golvets fabrikat, typ, ålder och installationssätt. Det behöver också framgå om golvet är löslagt eller nedlimmat och hur stora mängder det handlar om. Bilder på golvet, inklusive undersida och tvärsnitt, rekommenderas för att underlätta identifiering och bedömning.
Processen börjar med att information om golvet samlas in. Därefter kontaktas leverantören eller tillverkaren, som ofta behöver göra ett platsbesök eller få kompletterande dokumentation för att avgöra om golvet är återvinningsbart. Om materialet godkänns får rivningsentreprenören instruktioner om hur golvet ska demonteras, hanteras och lagras inför upphämtning.
Enligt GBR är det framför allt plast-, linoleum-, textil- och gummigolv som idag har störst potential för materialåtervinning.
För plastgolv är åldern avgörande. Golv äldre än år 2000 kan innehålla ftalater och tungmetallstabilisatorer och klassas därför som farligt avfall, vilket gör att de inte kan återvinnas. Även plastgolv från perioden 2000–2010 är i stor utsträckning svåra att återvinna. Nyare plastgolv, särskilt löslagda produkter från 2011 och framåt, har betydligt bättre förutsättningar för materialåtervinning.
Linoleumgolv kan i flera fall återvinnas även när de är nedlimmade. Textilgolv, exempelvis textilplattor, kan återvinnas eller återbrukas om de installerats med dubbelhäftande tejp istället för lim. För gummigolv finns ingen generell åldersbegränsning, men återvinningen påverkas även där av installationsmetod och materialets sammansättning.
Alla golv kan dock inte återvinnas idag. Trägolv är fortfarande en utmaning eftersom äldre lim och ytbehandlingar kan innehålla problematiska ämnen och eftersom konstruktionen ofta består av flera tunna skikt som är svåra att separera. Samtidigt framhåller GBR att trägolv ofta har lång livslängd och kan renoveras genom slipning och ytbehandling istället för att rivas ut.
Riktlinjerna lyfter också vikten av att kontrollera förekomst av så kallat svartlim, som kan innehålla asbest. Golv som limmats med svartlim kan inte återvinnas och vid osäkerhet ska analys genomföras innan rivning påbörjas.
Golvbranschen GBR har som mål att nå netto nollutsläpp till 2045. Organisationen uppger att tonvis med gamla golv redan återvinns idag, men att potentialen att öka återvinningen är betydligt större.
